Читайте по-шведски

Hon visslade forstrott en liten melodi fran sin barndom och gungade i sin stol. I knat hade hon en stickning. Han skulle komma upp till henne i dag for det var tisdag och prata bort en timme eller tva. Han kom alltid upp till henne varje tisdag. Sedan hon blev bekant med Bert brydde hon sig nastan aldrig om att ga ut och andra manniskor traffade hon sallan. Bert berattade for henne. Han talade om vad som hande i stan och hur parken sag ut och om isen hade gatt upp pa Riddarfjarden.10 Sjalv kunde hon sitta med sin stickning i lugn och ro.

Dar kom signalen. Hon tryckte stickningen mot brostet, reste sig ur gungstolen latt som en flicka, tog ett steg ut pa mattan och holl pa att halka omkull.11 Rysligt vad halt det golvet blev efter boningen. Ett ogonblick stod hon stilla for att hamta balansen, sedan halvdansade hon12 fram genom rummet ut i hallen och oppnade.

- Sa snall pojke da. Aldrig glommer du gamla gumman... Hon var ett enda stort soligt leende.13 - Kom in, min van - tank att jag har riktigt langtat efter dig.

Hon la handen pa hans arm och eskorterade honom in i rummet.

- Se upp for mattan du,14 den glider latt undan for golvet ar nybonat.

- Just sa ja, sla dig ner - sa dar ja.15 Han satte sig vid 'bordet bredvid gungstolen och trummade med fingarna mot skivan. Han foljde hennes flinka hander med ogonen. Han sa:

- Vad stickar tanten pa i dag da?16 En olle till mig? Eller en kofta till negermissionen? Ska vi inte ta ett parti schack i stallet?

Hon tittade pa honom over glasogonbagen och log. Jo, det skulle val bli ett parti schack som vanligt och sa smaningom men forst ville hon avsluta framstycket.17 Hon var fortjust over att han retade sig pa hennes stickmani, det var ett tecken pa engagemang,18 nastan som svartsjuka, tankte hon. Hon sa: - Ingen olle - det var fel. Just en kofta till Kongo - det var ratt.

- Det ar sa varmt dar nere, sa han.

Jasa. Pa natterna ocksa? Hon trutade med munnen och sag spjuveraktigt pa honom. - For resten gor det ingenting - alltid kan det forarga nagon. Du vet val att jag alltid har tyckt om att forarga folk. Hon ar inte klok, sager dom. Gumman med pengarna ar inte klok. Har ni hort att hon sitter mest hela dagarna och stickar koftor, riktiga yllekoftor, at negrerna. Sant ar skojigt, forstar du.

- Tant inbillar sig sa mycket. Det ar sakert inte en sjal som bryr sig om vad tant stickar. Eller at vem.

- Jasa inte. Ajo du.19 Jag lamnar dom till grannfrun en trappa upp, forstar du. Och sager uttryckligen att dom ska till Kongo. Hon ar nat i nan kommitte20 och tar emot sakerna, forstar du. Varje dag far hon hamta - i kvall ska hon hamta... Och du - hon lutade sig fortroligt framat mot honom - hon skvallrar kolossalt. Hur gar det med lasningen?21 Han skrapade med fotterna mot golvet, lat dem stanna pa mattan som rorde sig latt som en vinge pa det glashala golvet.

- Skapligt,22 sa han. Ska vi spela... Hon avbrot honom.

- Jasa, du borjar slarva igen. Na, det ar ratta tag, min gosse.23 Det tycker jag om. Man maste slarva ibland for att kunna kanna tillfredsstallelse nar man sedan gor nat. Vi maste ha relief i tillvaron.24 Slarv ger daligt samvete, daligt samvete ger gott arbete...

Sa pladdrade hon pa. Han lyssnade forstrott. Inneborden

gick honom mest forbi,25 men rytmen och surret fran det hon sa fyllde honom sakta med en irritation som han fick allt svarare att dolja. Varje besok hos henne lagrade sig ovanpa det foregaende och blev till en djupnande jordman for onda tankar.26 Deras bekanskap hade borjat for tva ar sen. Det var vinter, han hjalpte henne over gatan for det var halt. Hon bjod upp honom pa kaffe den gangen. Nar han skulle ga, sa hon: - Du ar en trevlig ung man. En lang blond pojke ar du med oppet och arligt utseende. Sana tycker jag om. Hon rodnade som en skolflicka och blinkade med ena ogat. - Kom tillbaka igen och halsa pa mig ar du snall. Har finns nastan aldrig en manniska hemma om dagarna som jag kan prata med. Och kanske far du din beloning. Hon blinkade igen, gatfullt, sedan foste hon vanligt men bestamt ut honom genom dorren. Och han kom tillbaka. Han fick beratta att han var student och skulle bli ingenjor. Att han maste skynda sig med studierna for han laste pa lan.27 - Sa, sa hon. Naja, det ar val inte sa brattom. Sa lange han var kvar i stan fick hon sallskap och gallde det pengar sa kunde hon nog hjalpa honom lite i den vagen28 ocksa. Och sa smaningom fick han veta det. Hon var formogen. En gang skulle han fa alltsammans - det hade hon sagt bara nagon manad efter deras forsta traff och det fanns skriftligt pa det med tva trovardiga vittnens underskrift forutom hennes egen...

Hon holl upp stickningen. - Nu ar barden nastan fardig. Tank vad varmt och skont det ska bli pa det svarta skinnet...

Fingrarna arbetade undan igen. Han foljde deras snabba metodiska rorelser med hopknipna ogon medan tankarna flot som i en gropig sjo.29

Hon ar nog lite underlig, tankte han. Koftor at negrer och pengar till en okand nar hon dor. Om hon nansin dor. Hon sag evig ut ibland - en liten spenslig, torr gestalt med vitt har och rosig hy och livliga ogon och hander som en eternell.30 Strangt taget kunde hon bli hur gammal som helst. Hon tycktes ha natt gransen for aldrande och forholl sig som om hon inte kunde skrumpna mer.

Forstrott tog han en sticka ur kartonglocket31 pa bordet och lekte med den mellan fingrarna. Den ar mycket vass i spetsen, tankte han. Den skulle till och med kunna doda en manniska. Tranga in latt och mjukt och vanligt. Han la forsiktigt tillbaka stickan pa bordet men efter en liten stund holl han den i handen igen, vagde den och snurrade den. Hon pladdrade pa i ett.32 Bara ett och annat ord fick hon tillbaka, just som det skulle vara. Hon stortrivdes. Tank vad trevlig och underhallande han var och vasentlig i sina svar.

Det maste vara stor kraft bakom anda, tankte han. Sa att den sjunker anda in i hjartat. Om ett revben kom emellan maste den ha kraft nog att glida forbi.

De skulle dricka kaffe forst, tyckte han. Innan de spelade schack. Han fick passa pa noga i dag sa han inte forlorade drottningen33 som forra gangen...

Och man skulle latt arrangera det som en olyckshandelse. Ingen sag nar han kom. Hon kunde ha suttit med sin stickning och sedan plotsligt rest sig for att ga ut eller for att slappa in nagon som ringde pa dorren - han sjalv till exempel. Det var sa halt pa golvet, det var alldeles nybonat och mattan gled som pa en yta av is. Olyckshandelse. Det var ingen som sag nar han blev inslappt.

Hon stickade och pratade. Da och da visslade hon belatet en liten stund och granskade sitt verk, och ett par ganger tappade hon maskor34 och blev forargad.

Han lekte fortfarande med stickan. Det skulle vara over pa ett ogonblick, hon skulle aldrig hinna satta sig till motvarn - ingen strid - hapen, undrande stillhet och kanske ett ogonblicks skrack forstas, sedan satta handen om skaftet pa stickan - om bada stickorna forstas - hon hade ju tva och pa den ena skulle stickningen sitta upptradd.36 Han fick vanta just tills hon var fardig med ett varv. Nar ena stickan var fri. Han skulle be henne sta upp framfor mattan - hans tumme fick stodja mot stickknoppen, den gled kanske alltfor latt i handen, sa dar - det kandes stadigt och bra - han provade igen - och sedan repeterade han i sina tankar.

- Na min van, sa hon. Hon holl huvudet pa sned och sag misstanksamt pa honom, - varfor ar du sa tankfull. Ar det nagot som trycker dig, sa tala om for tant. En flicka kanske...

Han skakade pa huvudet, och tankarna drev runt som pa stormpiskat vatten nu.36

- Jag tankte pa ett problem.

- Vad da? Tala om.

- Vad gor man om man plotsligt far arva ett par miljoner? Han stodde fingrarna mot varandra, balanserade stickan mellan tummarna, stalet lyste i dagern fran fonstret.

Gumman satt ororlig en sekund, sedan log hon brett och blinkade illmarigt.