Читайте по-шведски

Backen ar brant och jag kanner mig illamaende. Jag har ett tungt lass att dra. Fyra barn pa fyra ars tid.5

Vi har nastan hunnit upp for backen till var stuga, nar en cyklist pinglar pa oss.6 Jag hejar7 at var granne som just hoppar av sin cykel.

"Nu du Maja," skriker han. "Nu kan du ga till socialvardsbyran8 och fa hjalp."

Nar jag nu tanker tillbaka pa den dar dagen forstar jag att min granne last om de sociala formaner medborgarna i samhallet skulle fa. Bostadsbidrag, barnbidrag9 osv.

Den dar tiden hade jag inte tid att lasa tidningar. Jag visste inte vad socialvard var.

Min granne hade en ratt skrikig rost och han forklarade hogljutt en del om samhallets konstruktion for mig.

"Du har full ratt," sa han, gang pa gang. "Ga till socialvardsbyran nar du inte har pengar. Du kan fa ved, mat och kladpengar."

"Det ar lag pa det," sa min granne flera ganger.

De dar orden fastnade i huvudet pa mig. Efter ett par dagar hade jag bestamt mig for att be om pengar till ett doktor-besok. Mina tvillingpojkar skelade10 och borde undersokas av specialist.

Jag skaffade en barnvakt11 och gick till "byran" for forsta gangen i mitt liv.

Jag minns att jag kande inga olustkanslor alls. Jag minns ocksa att det satt manga personer i korridoren pa polishuset

dar byran da var inrymd. Bade unga och gamla manniskor satt dar och vantade. Vi pratade och skrattade. Det lag ett lyckoskimmer over framtiden. Ingen skulle behova vara utan mat eller klader i framtiden.

Det blev min tur och jag fick tala om vad jag onskade for hjalp. Jag fick en lapp12 dar det stod att "byran" betalade doktor-besoket. Resan till Orebro skulle jag nog klara sjalv.

Det blev manga resor till ogonlakaren. Jag fick kopa glasogon at mina pojkar. Under glasogonen skulle en lapp sitta for det friska ogat.13 Atskilliga rullar med ett slags tejp14 fick jag kopa. Pojkarna rev av sig bade glasogon och lappar sa ofta de hann. Efter ett oandligt talamodsarbete borjade de forsta att de skulle ha dessa saker pa sig. De fick anvanda detta tills de var sex ar. Da hade synen pa det sjuka ogat dragits ratt.15

Korea-krisen-53

Barnavardsmannen16 sager at mig att gora en lista pa de klader mina barn behover. Jag satter mig vid hennes skrivbord nar hon gatt hem. (Jag stadar nagra av stadens kontor pa kvallarna.)

Nar jag gick hemifran visste jag sa val att alla fem barnen behovde vinterklader. Nu sitter jag med pennan i hand, men far inget pa papperet... Mina tankar ar i Korea. Hur manga jackor ska behovas dar om en tid?

Till sist skriver jag hastigt "Ett par byxor och en jacka."

Mina tankar ar i Korea.

Jag kan inte hushalla. Varje manad bestammer jag mig for att gora upp en budget.

Pa avloningsdagen ska jag dela isar pengarna i sa manga delar som manaden har.

Jag ska planhushalla.17

Det vill jag andra

(Ur en insandare som aldrig kom in)18

Beskaftigheten hos en del av vara socialvardsarbetare.19

Assistenten kan och vet inte ALLT fastan han ar utbildad.

Man laser ofta om hur bra ordnat det ar i Sverige for dem som kommit i nodsituation...

Jag kanner en hemmadotter som efter sina foraldrars dod forsokt att fa nagot av detta fina vi laser om ...20 Doktorn kan inte ge henne sjukpension, hon ar inte nog sjuk, sager han.

Socialvard kan hon inte rakna med, sager en kommunal-tjansteman. Det ar for manga ar kvar till hennes pensionsalder. Han sager vidare till henne att det hon kan gora ar att ta plats hos nagon ankeman som hushallerska... Hon ska inte tro att pengarna bara regnar fran himlen.

En reflektion.

Jag bor i ett valfardssamhalle.21

Dagarna flyter fram pa samma satt som overallt har pa jorden.

Gryning, dager, middag, kvall och natt.

En sak har jag funderat mycket over... Manniskans talmodighet.

En manniska tycks kunna leva ratt nojd utan nan vidare slags "stimulans". Atminstone ar det sa i mitt kvarter, ty jag hor aldrig nagon stor klagan bland mina grannar. De ater, sover, ater, sover osv... Fruarna i de sma husen lever-som i sma dockskap. Var och en av dem ar sa noga med att visa upp de basta kaffekopparna och de vitaste lakanen samt framfor allt en lycklig akta-maka-min.22

Hur lange ska de fa leka i sina dockskap?23

Varje manniska maste ha ett ljus som lyser upp vagen for henne om hon ska orka leva. Mitt ljus under manga ar har Harry Martinson24 varit. Han fick lida forodmjukelse.25 Da ska ocksa jag klara av att vara forodmjukad... Han klarade av de simplaste yrken utan att bli forsoffad.26 Da ska ocksa jag klara av mitt stadarbete utan att drunkna i skurhinken.27

Kan ett yrke vara finare an ett annat yrke?

Tyvarr maste svaret bli ja. Ett yrke som ger sa god fortjanst att man klarar sin forsorjning pa det ar finare an ett yrke som ar sa daligt betalt att det inte forsorjer "sin man".28

Ar det ratt att bara en del manniskor ska behova tigga for att kunna leva? Det ar ratt enligt lagen, som manniskan sjalv utformat.29

Den som ar utrustad med klar hjarna och vassa armbagar, den manniskan kommer att klattra langst upp i loneskalan.30

Den som kanske fatt mindre klar hjarna och inte sa vassa armbagar, den manniskan ska inte ha sa stor lon enligt lagen. "Hon" maste tigga. Lagen ar san. Lagen ar human till och med.31 Man har bytt ut ordet fattigvard mot socialvard.32 Ett klingande namn som nog later lika illa som fattigvard i den sokandes oron. Varlden blir aldrig annorlunda om inte manniskan blir annorlunda. Men manniskan ar sa full av maktbegar33 att det alltid kommer att vara stor skillnad mellan manniska och manniska.

Mand. 16/8 - 65

Klockan ar atta pa morronen. Jag kommer nyss fran stadningen. Himlen ar helt bla och solen skiner sa fint i dag.

Jan var hemma over helgen. Han har gjort fardigt varnplikten om fjorton dagar.34 Hur ska vi fa ihop pengar till allt han ska ha med sig till Uppsala? Jag hoppas pa storvinst eller arv.35 Fast jag vet att jag har ingen att arva.

12/9 - 65

Jag ar dyster i humoret. Det hander sa fa roliga saker. Jag ar sa slarvig med pengar ocksa. Raknar inte ut hur langt de ska racka. Sa lange det finns nagra kvar i portmonnen tanker jag inte pa pengar... men sedan. Stig vantar pa for-sakringspengarna.36 Vi har skrivning i samhallslara37 mandag kvall. Nar jag tanker pa det blir jag tom i huvudet - - - Jag har just last ut Harry Martinsons "Vagen ut".38 I den boken talar han om angest, och i synnerhet den fattiges angest. Jag forstod det stycket sa bra. Ibland onskar jag mig fa tala med honom eller Fridegard.39 Men hur skulle den pratstunden bli?40 Jag kan inte tala med nagon, tycker det ar valdigt svart att uttrycka det jag vill saga. I mina tankar diskuterar jag med manga personer och da gar samtalen flytande latt, men da jag ska prata i verkligheten laser sig tankeapparaten definitivt.41 Tank sa skont om man kunde lara sig prata.

8/2 - 66

Jag har inte skrivit pa en manad. Det ar sa kallt och hemskt. Varje dag oroar jag mig att nagon ska frysa ihjal. Det har hant i vinter att sa har skett.

Tankar och funderingar veckan fore valet 1966.

Ack en san vecka det ar. Tankarna flyger och far i mitt huvud. Jag tillhor inget parti... Forr om aren har jag vetat hur jag skulle rosta, men inte nu langre.42 Jag har lyssnat pa valdebatter och last partiernas broschyrer. I mitt innersta ar jag kommunist och mitt battre jag viskar "rosta som vanligt".43 Hur ska jag gora pa sondag? Ska jag ga med i soffliggarnas parti44 kanske? Nej, da blir jag sa arg pa mig sjalv efterat, eller sa stortar jag ivag sista timmen pa valdagen och rostar pa mafa... Har man rostratt ska man utnyttja den.

I kvall har jag kommit pa losningen. Jag ska lasa sa mycket jag orkar. Om hur partierna uppkom. Vad de har utrattat osv.45 Jag ska traggla mig igenom46 en kurs i nationalekonomi fast det ar svart. Jag ska lara mig sa mycket jag kan om Sveriges handelsbalans, bytesbalans och naringsliv. Da kanske jag ar battre rustad nasta gang det blir val.