Читайте по-шведски

Att bli kung i Lermossen hade varit besvarligt. Det hade tagit sin tid.19 Han hade varit tvungen att skaffa sig en bil till exempel fast han varken hade rad eller sarskild lust. Han hade hellre velat behalla motorcykeln.20 Och han hade varit tvungen att hardtrana i hockey sa han kom med och fick spela i kvalifiken.21 Sa att det atminstone kunde ga rykten om varvning till nagot divisionslag.22 Det ar klart att drommen var ju Hammarby23 men det var ju inte att tanka pa. Och nu var han for gammal. Nu hade han lagt av.24 Men det ar marigt25 att vara kung nar man lagt av.

Han borjade bli gammal. Tjugotre i maj. Han hann inte langre sa som han gjort.

Sa Roger funderade pa att dra sig tillbaka.26

Jag borjar bli gammal tankte han ibland. Det ar lika bra att lagga av. Vad han menade var att flytta hemifran och overge Lermossen och bli stockholmare.

Lermossen var en av de aldre sovstaderna. Dar fanns gott om langa trevaningshus fran fyrtiotalet. Och redan nar Roger var fyra ar hade familjen Pettersson tagit sig namnet Pentebjar och flyttat till Lermossen fran Kungsholmen. Man hade haft en mork etta at garden27 pa Hantver-kargatan och den hade mormor fatt. Nu var det tal om att mormor skulle pa nat hem av nat slag28 och da skulle kanske Roger fa den dar ettan. Hari talade om det som att han funderade pa att skaffa sig en vaning i stan. Det lat nat.29

Men anda kandes det farligt. Har ute i Lermossen fanns allt det han var saker pa. Har var han kung. Visserligen jobbade han ganska nara stan. Optikern han jobbade hos hade affar i Johanneshov.30 Men det var nagot otryggt over stan. Att bli kung i stan var litet svarare. Dar fanns killar som spelade med i Hammarby och Gnaget och Djurgarn.31

Stan var en mycket farligare varld. Dar lamnades man liksom utan bakgrund.32 I Lermossen visste man allting. Dar fanns allting pa plats. Ville man kunde man traka korvgubben,33 man visste precis hur langt man kunde ga. En gang hade dom trakat en korvgubbe pa Gotgatan.34 Han hade oppnat dorren och stigit ut och fragat om det var nat han kunde gora for dom. Och det visade sig att han var inte mer an fyrtio ar eller nat och stor och stark och inte alls som korvgubben i Lermossen som bergis var over sextio35 eller sjuttio eller nat och som statt dar hela Rogers liv. Hela Rogers liv hade det varit samma korvgubbe. Och nu de sista tio aren hade dom visserligen byggt hemskt mycket dar ute men anda sa var det fortfarande Lermossen. Nar han lag i lumpen sa var det klart att han var stockholmare. Men vad visste han egentligen om Stockholm? Han kande ingenting for stan. Han var egentigen litet radd for stan. Och det var alla de andra killarna ocksa. Alla dom dar som akte in i bilar och satt pa Kungsgatan36 om kvallarna och skrek. Dom tog med sig fororten in i bilen. Sin egen trygghet och sa satt dom dar pa Kungsgatan och skrek ut sin egen radsla.

Stockholmarna verkade sa sakra pa nat satt. Ta optikern till exempel. Han var val narmare sextio och han snackade om stan som om det var nan sorts forort. Han snackade om Stureplan och Norrmalmstorg ungefar som om Han snackat om piazzan i Lermossen eller nagot.37 Som ett torg dit man gick och dar det ocksa stod en korvgubbe. Och som man gatt till nar man var liten. Men hade man som Roger varit Kung sa var man tvungen. Man var tvungen att lamna Lermossen. Man blev gammal och man fick inte ga kvar.

Roger stod framfor spegeln pa jobbet och kammade sig. Dagen var slut. Ute snoade det. Idag skulle morsan aka med mormor till det dar hemmet och det skulle bli bestamt om han skulle fa den dar ettan eller ej. Och blev det bestamt kunde han flytta redan pa mandag. Det var litet farligt.

I kvall skulle han ga med Elisabeth pa bio. Elisabeth var bara arton men sag ut som Liz Taylor38 och han kallade henne Liz och det var forst pa sista veckorna han borjat tanka pa att hon kanske sag litet ung ut. Han menade att hon hade litet for mycket glasparlor i halsbandet och sa. Och malade ogonen for mycket. Han hade borjat se sig omkring nar dom gick pa bio. Och jamfort henne med dom andra brudarna. Och det var klart att hon var snygg. Men hon var litet for snygg pa nat satt. Det syntes for mycket. Och sa hade hon litet for korta kjolar. Han som alltid gillat att brudarna har korta kjolar. Men plotsligt hade han borjat tycka att hennes var val korta.

Alltsammans hade borjat med den dar jattesnygga bruden39 som egentligen inte var sa snygg i foyern till Rigoletto40 som han statt och spanat in medan Liz var pa toaletten eller nagot. Hon hade varit gammal. Bergis en tjugo ar och han hade statt dar och liksom bara tittat pa henne sa dar litet trott. Och hon hade knappast haft nagot malat kring ogonen alls och kjolarna hade nastan gatt nedanfor knana. Och inte ett halsband hade hon haft pa sig. Men pa nat satt hade hon sett finare ut anda an nagon annan han kant och sen nar Liz antligen kom sa hade han kant sig generad. Han som var Kung. Ar det inte konstigt?

Sen hade han varit sur hela kvallen och hon hade naturligtvis inte fattat vad det gallde och nar dom kom ut sa hade dom fatt ga anda ner till Birger Jarlsgatan41 dar han stallt bilen och da hade han plotsligt sett den dar bruden igen tillsammans med nan kille. Och killen hade sett jat-tedum ut med nan sorts luva pa huvet. Och da hade han stannat framfor bilen och Liz hade krupit in och da visade det sig att den dar andra bruden och hennes kille ocksa hade en bil har.

Dom var stockholmare, tankte han nar han korde hem. Stadsbor. Det ar det som var felet. Och sa hade han skallt pa Liz for att hon gnolat "I wonna be Bobby's girl".42

- Jag kan den dar satans laten,43 hade han sagt och satt pa radion i stallet och dar hade varit nan sorts konsert eller opera eller nagot och han hade latit det halla pa.

- Jag gillar sant, hade han sagt. Och sa bara kort Liz till hornet och sen stuckit ut ensam och kort en timme och hort forst pa den dar konserten eller vad det var och sen under tystnad. Bara kort for sig sjalv och undrat om det skulle bli sa att morsan fixade den dar ettan44 och han blev tvungen flytta till stan.

Nu, som sagt, var dagen slut och han var sist pa jobbet. Han kammade sig fardigt och gick. Laste noga efter sig och stod en stund i snon och gick sen bort till bilen. Maste kopa soppa, tankte han. Det ar dyrt att ha bil. I stan blev det marigt ocksa for dar hade han ingenstans att stalla den. Man kanske skulle gora sig av med den. Eller byta den mot en liten Folka eller nagot. Eller en Saab.45 Han borjade en monolog av gamla vanan.

Kungsmonologen fortsatte att valla fram medan han startade och gled ivag. Men det blev anda inte nan riktig tillfredsstallelse. Han hade over huvud taget markt det att han inte fick ut lika mycket av sina monologer46 nu for tiden som forr. Dom gav inte samma tillfredsstallelse. Han borjade trottna pa sjna egna monologer. Han akte in till stan. Och stallde ifran sig bilen47 och gick. Det hade han aldrig gjort forut. Han gick utan bil, utan skal,48 Kungsgatan ner mot Stureplan. Alldeles ensam. Utan bil. Utan varldens snyggaste brud och utan monolog. Han latsades inte ens att han var just hemkommen fran Staterna. Han tankte pa sig sjalv som Roger Pentebjar. Han var forresten inte nojd med sitt namn. Han hade sista tiden tyckt det varit battre heta Pettersson. Pentebjar gillade han inte. Det hade varit OK49 i Lermossen men har i stan verkade det litet dumt tyckte han.

Han gick in pa ett konditori. Det hade han heller aldrig gjort ensam. Nar han tankte efter kunde han forresten inte paminna sig att han varit i stan ensam en enda kvall sa har. Alltid med ett gang eller med nan brud. Eller ocksa hade han suttit i bilen. Han bestallde kaffe och tva smorgasar.

Qet var morkt ute och snoyra och anda borjade det bli allt mer folk pa gatan. Som skulle pa bio eller krogen eller nat. Han kande inte igen en enda manniska. Han satt dar vid sitt bord och sag ut genom fonstret och tankte att egentligen ar det kanske inte sa farligt. Man lar sig val den har stan ocksa aven om man inte kan bli kung.